Skara Sommarland
Packade hela fredagen så när Johan kom hem vid 16 for vi mot Skara. Barnen sov nästan hela resan så Johan och jag hann att prata ifatt det vi inte sagt till varandra i veckan. Checkade in på campingen och det var betydligt mer folk än förra året men då åkte vi nog mitt i veckan. Fick en blöt plats, tydligen hade det regnat ganska mycket, tur vi inte hade tänkt sätta upp tältet. Tog en kort tur till lekplatsen, men barnen var trötta så det blev lite kvällsmat i husvagenen och sedan läggdags. Som vanligt sov barnen ganska dåligt första natten i husvagnen.
Lördagen började med en svettig promenad/joggingtur med Vera i vagnen gick faktiskt bra att jogga med syskonvagnen. Efter lite frukost intog vi sommarland. Vi började med tivoliområdet, men fick lämna det när vi insåg att Stina inte fick åka så många attraktioner som Vera. Hon var tokig... Lilla och stora leklandet fick de iallafall vara i båda två. Provade badlandet på eftermiddagen, men det var för kallt och barnen frös så de skakade. Tog tivolit en vända till och åkte även tåget som går runt hela parken. En bra dag, men vi konstaterade att om Stina inte växt 10 cm till nästa sommar så kan vi inte åka. Får vänta till hon är över 1 m. Totalt orädda barn har jag iallafall. Vera tjöt för att hon inte fick åka attraktionerna för dem över 140 cm pust... är ju ett tag kvar till hon är där.
Tillbaka till campingen, en promenad med Vera till affären, lyssnade på lite kareoke för barn. Sen var det snart läggdags igen. Söndag morgon sov båda barnen till 8.30. Jag sprang en liten sväng, testa mina vrister och knän på asfalt, men det gick ganska bra.
Campingen då....
Fin och fräsch och STOR camping med lekpark, minigolfbana, affär och restaurang. Fyra fräscha servicehus.
En stor nackdel är dock toaletterna som är minimala. Jag är 165 och när jag sätter mig på toa har jag 10 cm mellan knäna och dörren. Ska man dra ner byxorna (vilket man ofta gör på toaletter) får man ställa sig på sidan och slåss lite med pappersrullehållaren. Sitta och vilskita är inte att tänka på för lutar jag mig framåt så slår jag näsan i dörren. Vera och jag skulle försöka oss på bedriften att vara två stycken på samma toa. Att hjälpa henne med torkningen var omöjligt utan att öppna dörren. Så är du över 185 eller överviktig så är inte toaletterna något att tänka på... Nog om toaletter nu!!
Vi lämnade campingen och började en lååååång resa hemåt. Hade inte en passerat sommarlandsparkeringen när Vera frågar "När vi framme?"
